Sista delen i följetongen VAB-virkning

En sista blå duk. Nystanet räckte till tre dukar, den här sista var lite mindre än de två första - otroligt drygt garn. Jag som inte ens gillar ljusblått. Tur att små hemvirkade dukar är perfekta gå-borts-presenter om man tröttnat på den klassiska blomkvasten eller vinflaskan!

Evighetsnystandet

När den första duken blivit klar och barnen fortfarande var sjuka så bläddrade jag vidare i mönstersamlingen. Den här gången var mönstret korrekt skrivet, men däremot var det fel bild till fel duk ... men efter lite bläddrande och läsande så hittade jag det riktiga mönstret.

Tror ni garnet tog slut efter det här? Nix, fortsättning följer ...

VAB-virkning

När barnen är sjuka brukar de få fri tillgång till TV:n - då passar det bra att sitta bredvid i soffan och virka. Mönstret kommer ur en gammal veckotidning och var hopplöst skrivet. Jag verkligen avskyr publicerade mönster som innehåller rena felaktigheter, det här var ett sådant. Jag virkade och rev upp, om och om igen. Det brukar dessutom dröja minst en tredjedels duk innan man inser att det är svårt att följa. En förvarning om mönstret kvalitet brukar vara att man inte kan hålla en mönsterrepetition i huvudet, utan att man hela tiden måste läsa mönstret maska för maska. Längst ned i mönstret fanns ett namn och telefonnummer publicerad - man undrar om någon svarar på frågor så här tjugo år senare ...

Karamelliga korgar

Efter jul så har jag handarbetat en hel del, däremot har blogglusten varit som bortblåst ... Här är två virade korgar som varit färdiga ett bra tag. Korgarna står i barnens rum och är proppfulla med hårspännen, nyckelringar, halsband och diverse smått och gott. Tåliga och tvättbara!

Båda korgarna är virkade med fasta maskor i restgarner.

Stolt moder & bloggfrånvaro

Vit långärmat t-shirt från H&M där jag broderat sonens huvudfoting med kedjestygn i Moulinégarn.

I somras ritade den fyra årige sonen sin första huvudfoting! Jag var så stolt att jag blev tårögd, det är fantastiskt att se hur de utvecklas. Huvudfotingarna har nu hunnit bli ännu mer avancerade med hår och ibland avbildar han hela familjen. Två särskilt intressanta bilder var när han ritade två bilder av pappa, en röd huvudfoting när han var på jobbet och en grön en när han var hemma och lekte. Man undrar hur de tänker?

Ja, och det långa avbrottet från handarbetsbloggandet då? Ja, just det. Jag har inte gjort något klart! Jag har verkligen inte hunnit med (läs orkat) att pyssla och handarbeta. Sedan det senaste inlägget den 23 december förra året, så har dottern börjat på dagis, jag har bytt jobb och både jag och min sambo jobbar heltid - mina kvällar har mest bestått i tvättande, plockande och tillsist en stor krasch i soffan framför TV:n ... Den här tröjan är faktiskt det enda som blivit klart, och de nu fram på höstkanten. Jag hoppas att rutinerna har satt sig och att jag ska få lite ork över att sysselsätta mig med det som jag verkligen tycker är roligt.

God Jul och Gott Nytt År!

Här är en riktigt gammal synd. Bonaden broderade jag för en så där tio femton år sedan. Sedan dess har den legat nedpackad i en låda. Här om dagen monterade jag den och idag hängde jag så äntligen upp den på väggen! Bättre sent än aldrig. Bonaden är broderad på aidaväv med korsstygn av moulinégarn. Förhoppningsvis kommer jag att hinna med lite mer pyssel här under jul- och nyårshelgen. Vi får se. Hoppas ni får en riktigt trevlig och pysslig jul!

Nålfiltade julgranskulor

Har man väl börjat så är det väldigt roligt att sitta och picka med filtningsnålen. När man missar och pickar sig i fingret så är det inte så roligt längre, för det är en enormt vass nål som oundviklingen gör blödande hål i fingrarna. Den här gången blev det två julgranskulor i klarröd ull. Båda kulorna är dekorerade med klyvsömsbroderier och pärlor. De här blev riktigt fina, jag är mycket nöjd!